Duathlonat vidare

Tycker det är kul att så många läst och kommenterat mitt inlägg gällande "Tjejproblem" detta med underkläder har väckt lite känslor och skapat diskussion. Vilma, som är cyklist skrev till och med ett inlägg om det så ni som vill fördjupa er ännu mer i ämnet kan läsa vidare här.

Kan också meddela att jag nu testat på detta nakna sätt och kan inte påstå att jag tyckte det var jätte stor skillnad jämfört med att köra ett par seamless trosor. Däremot har jag ju införskaffat en tjejsadel och förutom att jag först tyckte att den var lite väl bred så är det betydligt skönare att sitta på. Få se om jag dock måste byta till en smalare variant.
Men till alla tjejer som får jäkligt ont så kan en tjejsadel vara att rekommendera.

Efter att ha fått elchock i mitt knä i torsdags så var det ju 2 dagars vila som gällde så i lördags blev det "bara" styrketräning. Men körde ett ordentligt pass, nu får jag ju till och med börja köra riktiga knäböj så man kan säga att jag har träningsverk. Träningsverken i magen är av det slaget att jag inte kan nysa utan att låta "ajaj" och alla som fått möjligheten att träffa mig och höra mig nysa vet att detta är plågsamt eftersom jag nyser minst 7 ggr på raken, varje gång!

Hur som så körde jag ett cykelpass i solen igår. Var ensam och hade bestämt att ta ett lugnt 3 timmars pass, där jag inte skulle spjäka mig själv. I vilket fall så kommer jag ikapp en sådan där klunga igen. De står dock stilla så jag cyklar förbi i min lugna fart. De kommer ikapp just innan min favorit bit där det är långt och mycket uppför.

Ledaren lägger sig bredvid mig och jag vill inte slukas av ännu en klunga så jag säger "går på höger" så säger han:
- Det är nog ingen idé för vi kommer köra om dig iallfall.
- Vi får väl se svarar jag. I mitt huvud sade jag dock "kyss mitt ömma nybörjar arsle"

Så körde jag på, knapp farthöjning och inte såg jag röken av den klungan mera. De kanske stannande på en sådan där fika paus.

Hemma igen 7 mil och 3 tinmmar senare, vilket inkluderar 30 min transport cykling fram och tillbaka. Bytte snabbt till löparskorna och cykelhjälmen mot den älskade kepsen och drog iväg.

Benen var stumma som trästockar och det kändes som om alla gamla tanter promenerade förbi mig. Efter ett tag kollade jag klockan och blev lite förskträckt det gick i 5-fart. Höll på att dö, tror till och med jag blev tröttare av att veta att jag sprang fort! Tog långa backen hem och när jag kom hem var jag helt finito av 7 km löpning. Låg utanför huset i fosterställning och flåsade med pulsen uppe i 97% av max.

Jag tror jag både skrattade och grät en sväng för att det hela var så kul på något vis. Resten av dagen så kunde jag knappt gå...

Ikväll är det cykel igen, totalt har jag nu cyklat 60,5 mil. Finns det en möjlighet att nå 100mil innan Vättern vad tror ni?

Svettigt värre efter det "lugnt passet"