Lidingö Loppet- konsten att gilla läget

Gårdagen började som inför alla andra tävlingar, nervositet så jag typ skakade och så illamåendet. En klunk resorb ner, två klunkar upp. Väl på t-banan lyckades jag tillslut få i mig en Gainomax iallafall.

Jag kände mig matt i kroppen, visste inte alls var jag hade benen för dagen så jag lätt helt enkelt bli att jogga upp. Tänkte att jag får hellre reda på det när starten gått. Sedan jag provsprang Lidingöbanan förra veckan så har jag haft ont i knäet. Inte jätte ont men det har känts av så jag bestämde mig i sista sekund för att ta på ett knäskydd. Har aldrig sprungit med det tidigare men jag tänkte att det kanske hjälper och är det i vägen så får jag bara dra av det.

Start grupp 8

Nåja,  för att inte göra detta för långdraget så var i god tid ute vid Lidingövallen, nog god tid för att hinna stå i toakön i 50 minuter. När startskottet gick så var det bara att börja springa. Jag tog det väldigt lugnt och alla andra fick rusa bäst det ville. Jag försökte att bara tänka på att jag ben aldrig vill vara med det första 5km. Tyvärr så började jag känna av mitt knä ännu mer och vid dryga 10km så hade jag riktigt ont. Gick igenom vätskekontrollen och stannade för att streatcha framsidalår och det hjälpte faktiskt lite.

De följande kilometrarna tyckte jag ju var tuffa när jag provsprang och det var ingen skillnad nu. Upp, ner, upp, upp, upp, ner. Knäna skrek. Jag tänkte bit ihop, bit ihop men tillslut så fick jag stanna och streacha igen. Sedan fick jag stanna var 3:e km. Någonstans där så kände jag att nu skiter jag i kilometertider och måltider. Minsta möjliga slit på knäna är det viktigaste. Trampade på i någon form av mys fart.

Kom fram till Grönsta och där stod mannen och äntligen blev jag av med handskarna jag haft på mig i onödan. Gick upp för Grönstabacke. Tyckte sedan att de kändes lätt men 2km senare tvär dog benen och vaderna började krampa, låren vart riktigt stumma. Jag bara skrattade för mig själv, sprang på och tänkte att ja det är avsaknaden av långpass som visar sig nu. Försökte prata lite med mina med löpare men folk var inte så pratsamma.

Abborrbacken fick jag gå första biten i för att alla andra gick men efter första 30m så kom en spring lucka så jag tänkte, skit samma jag springer. Sprang fram till Karinabacke som jag tidigare kallat för fartgupp. Ett högt fartgupp... Sedan ökade jag på lite, tror jag, kändes så iallafall och sista 2km var extremt långa men tillslut så kom man Grönstagärde. Försökte spurta på slutet men det var lite halkigt på gräset.

Lite besviken på att jag inte var tröttare, det var verkligen i konditionen som var problemet, där hade jag mycket mer att ge. Det var knäna först och främst men också att benen stumnade som var jobbigt.Men jag kände att jag vill inte riskera än 6 månaders knä skada för att få en bättre tid på Lidingöloppet.

Just det ja, det visade sig att mitt chip inte funkat så jag har inte fått vare sig sluttider eller mellantider för er som kanske undrat. Men enligt min klocka så blev siden ca 3.17. Men vi får väl se...

Mål!

Känslan av att komma i mål var ändå skön, skönt att det var över och att man nu kan sätta check på En svensk klassiker!

En lite trött Anna med Klassiker t-shirt och Lidingö lopps medalj

Ångesten är total

Jag vill bara säga. Ussh och fy fasikens skit piss.

Ångesten är total, som vanligt.

Det är ju springa jag ska vara bra på. Men så vet vi ju att det inte är riktigt så för om man jämför insättningen kontra utdelningen så tyder ju det mesta på att jag ska skita i att springa och istället sats på att simma.

Men nu ska jag springa, 30km terräng, i morgon, i regn. Om man ska jämföra sig mot andra så har jag nog lite fördel av om det blir pissväder och dåliga förhållanden. Alla andra blir sämre och om det är något jag är bra på så är det ju att bita ihop.

Jag har startled 8. Jag kommer att bara följa med i farten från start utan att tok rusa och absolut inte försöka springa förbi i något dike. Jag vet att jag kommer tycka det är jobbigt i början och gråten kommer troligen vara i halsgropen. Då ska jag tänka på starten i Vansbro som var helt hemsk men som ju slutade bra.

Sedan kommer jag köra mitt eget race, jag kommer att satsa på att hålla en rätt så jämn fart över hela loppet. Jag tror farten kommer gå upp automatiskt när det bli mer lätt löpt. Jag vet att jag är stark uppför, men jag har inget att bevisa så känner jag mig stum så kommer jag hellre att gå upp än att dra på mig mjölksyra och bli stel. Jag kommer inte att gå all-in för att göra en bra tid. Jag är inte motiverad och helt ärligt jag orkar inte. Jag kommer att gå in för att ta mig runt på en så bra tid jag kan efter morgonsdagens dags form. Jag känner ingen press (lögn)

Jag är inte alls peppad, jag har inte kunnat träna som jag hade velat på grund av mitt knä. Det längsta jag sprungit sedan november 2011 är 21km, 2 timmar. Jag känner mig dessutom risig och har gjort det senaste 2 veckorna. Även om det inte är förkylning så är det något som är fel och det känns.

Kalla det bortförklaringar om du vill.

Men jag ska göra mitt bästa såklart, det är allt jag kan göra.

Jag tror och hoppas att jag kommer att ta mig i mål och när jag gjort det får jag fira dubbelt! Mål i Lidingöloppet och En svensk klassiker är avklarad så se upp på stan på lördag natt!

Exakt!

Så vill jag också tipsa om en av de bästa pepp låtarna just nu. Nästan bättre än Kentas "Idag är jag stark" Det är Sean Pauls Usain Bolt låt "Hold on"

Jag menar...
It is done I'll see you there
I know you're well prepared
Put aside all your plans
God will answer all your prayers
Might seem that no one cares,
Been working hard for years
Keep climbing up the stairs

 

Streamline position

Onsdagar innebär simträning med Neptun. Även om man ser fram emot passet hela dagen så är det lite tungt att komma hem, äta och ni vet hinna sätta sig en stund innan det är dags att packa väskan och gå ut i mörker och regn. Det gäller att gardera sig!

Bästa höstmössan från Kari Traa och skön jacka från Icewear
 

Det var lite mindre folk igår faktiskt än första gången, kanske är det förkylningar som tvingat några att stanna hemma. Denna gång hade dock alla banor en egen tränare, det var riktigt bra faktiskt.
Passet igår var 2 loopar en distans/konditionsloop och en bensparks teknik loop.

Passet var ungefär
6x50 insim varannan frisim och varannan ryggsim
200m traktorfart (frisim)
4x25 fart 1-4
4x50 fart 1-4

2x25 benspark på sida
2x50 benspark på sidan
2x25 benspark på mage
2x50 benspark på mage
(alltså utsträkta armat och "flytande" på mage, andas vid behov...)
2x25 ryggsim benspark
2x50 ryggsim benspark

4x50 fart 4-1
Avsim

Fick lite teknik tips gällande mina bensparkar främst som är lite för lite jobb med rumpan och magen. Samt att jag måste tänka mer på streamline position. Tittar upp lite för mycket med huvudet, öronen skall vara mellan armarna inte ovan axlarna. Man märker faktiskt skillnad

Det var ett skönt pass, jag simmade på riktigt bra faktiskt.Som en demon i sälförklädnad!
Jag och en till tjej var kanske lite för snabba för våran bana för vi varvade de andra simmarna (skryt). Så klart tycker jag att det känns kul för majoriteten är gamla tävlingssimmare så för mig är det ett kvitto på att jag platsar i gänget. Men nästa gång tar jag nog en lite snabbare bana.

Nu är det inte länge kvar till Lidingö loppet, det märks inte minst på att 30 personer sökte på Abborrbacken och kom till min blogg under gårdagen...
Hur jag känner mig? Nja så där faktiskt. Ingen pigg och skön känsla i kroppen men jag kan träna utan större problem även om jag inte kan köra på för fullt. Men jag kommer ta mig runt.

Väntan på att andan ska falla på

Alla laddar olika inför träningspass. Jag är oftast extremt långsam på att byta om och göra mig klar, det är som en liten ritual där skorna skall knytas flera gånger. Idag var jag extra seg, kände inte alls någon lust att bege mig ut i kylan. Så jag lade mig på soffan och helt enkelt väntade på att andan och lusten att gå ut och springa skulle infinna sig.

Laddar på soffan

Ombytt och klar, på laddningstofflorna som tyvärr börjar ge upp...

Fick vänta ett tag men så tillslut så föll faktiskt andan på och jag drog ut på ett pass. Jag hade två parallella planer i huvet för passet; antingen ett lugnt 7-8 km pass eller ett intervallpass med 1 minuts intervaller. Jag ville känna hur kroppens kändes innan jag bestämde mig - totalt olikt mig men detta är mitt nya "lyssna på kroppen" jag. Det kändes bra så det blev intervaller. Uppvärmning i 15 min sedan 10x1min i 4.30-fart med 30 sek vila och så 15 min nedjogg.

Känner mig lite tung i kroppen så det var skönt att få upp lite fart, tyvärr gjorde knäet sig lite påmint så det gjorde mig lite rädd. Det känns mindre när jag springer fort. Men bara det håller ihop 15km på Lidingö så kan jag springa 15km med lite ont för sedan är det ju säsongsvila.

Men nu är alla löppass för Lidingö gjorda, jag kan inte göra något mer. Bara lita på kroppen, känslan och hoppas på det bästa.

Lidingölopps banan för dummies

Jag var ju och kollade in Lidingö Loppet banan i går och tänkte lämna lite av mina tankar till er, främst kanske till dem som inte har möjlighet att kolla in banan innan start.

Spring ni jag kommer!

I början går det en hel del upp och ner, det jämnar ut sig efter omkring 6-7km nåt. Så ta det lugnt och undvik att dras med i någonannans fart. Det plattar ut lite sedan och man kan hitta sin rytm men så här tidigt vill man inte ha mjölksyra.

Ett helvete!

Vid 15km är det ett rent helvete. Du hinner knappt ner från den första backen innan du ska upp på nästa.  Jag ska inte måla fan på väggen men har du inte kört backträning så får du göra det nu. Men bli inte rädd, ta det i din egen takt. Jag tror det är bättre att gå än att få mjölksyra. Låt dig inte dras ner i några negativa tankar, alla har det jobbigt här!

Spring själv!

När du kommer ut till Grönska gärde så kommer Grönsta backen. Den går spikrakt uppför. Skit i om publiken ropar heja, heja, spring spring. Säg åt dem och springa själv. Denna backe är tuff och brant. Men sedan följer ett rätt så lätt löpt parti men lite upp och ner men du hinner samla dig emellan stigningarna. Är det finns väder så är det nog mysigt

Den är inte så farlig

Gammal bild från när jag besökte Abborrbacken. Om ni undrar så gör jag tummen upp!

Därefter kommer Abborrbacken, den där mytomspunna mördarbacken. Den är inte så farlig. Det börjar rätt så brant, håll lite till vänster för annars kommer du rätt på en stor sten som kan vara halkig. Så tror man att man är uppe men det har bara flackat ut lite, är en bit kvar. När du är uppe så ser du en skylt ”Högsta punkt 48m. öh” .  Kanske är det ännu värt att gå för att spara på energi och benen för sista sträckan. Men är du en bergsget så kan du nog plocka placeringar här. Det kommer ett parti med asfalt sedan så man kan hitta sitt steg och sin fart igen.

Spurten

Efter abborbacken är det fint att springa, då är det inte mycket kvar. Karins backe kommer som ett sista kraftprov. Men den är mer som ett fartgupp som du kan ta bara i farten.

Spurtbiten är på gräs så det gäller ju att inte halka in i målet som är mitt på gärdet och faktiskt syns lite från skogen.

 

Kolla indenna karta som Gainomax har lagt ut, den har bra info om sträckorna och också om var det finns vätska.

 

Livets lärdomar

Det har varit en märklig, annorlunda och lärorik helg för mig.
Från att i förra veckan tro att jag är förkyld, till att få veta att jag inte är förkyld, till att de bestämde sig för att kolla om jag har en tumör i huvet eller annat som tar plats i mina bihållor. Här någonstans trodde jag att jag var döende... till att det inte är något fel på mig, varken förkylning eller tumörer.
Så nu sitter jag har med ont i bihållorna, i örat och i halsen men jag är inte sjuk utan har bara ont.
Kanske är det muskler och nerver som är spända och orsakar allt, men det kan man inte veta för det kan man inte mäta.

Min vän Sofie skickade denna bild till mig. Sofie håller på med yoga, ni vet kropp och själv i ett, ying och yang, balans och inre styrka.

Mitt i denna virrvarr så bestämde jag mig i lördags för att åka och test springa lite av Lidingöloppsbanan. Vi bestämde oss för att ta något mellan 15-20km. Mannen har aldrig sprungit längre än 13 km tidigare. Totalt blev det 17,5km. Det var kul att vara med när han distanspersade, jag har försökt förklara för honom hur det känns att springa långt, eller längre än man är van vid.

Ni vet när det liksom börjar göra ont inuti kroppen, när höfterna smärtar och man har ont bara lite överallt. Han var också faschinerad över känslan av hur annorlunda det känns att ha hållit igång i nästan 2 timmar jämför med hur det känns att ha kört ett Crossfitpass på 30 min.
Efter en löptur på 2 tim i terräng så är utmaningen total. Du har tömt dina depåer och dessutom så har du troligen ont lite här och var. Jag tycker man någonstan känner sig väldigt ren. Men det tar ett tag att återhämta sig. Det är inte som ett intervall eller crossfit pass när man tror att man håller på att dö men ändå är återhämtad efter 10 minuter.

Jag känner mig rätt lugnt inför loppet på lördag. Det kommer bli asjobbigt och jag är inte i någon super form men jag kommer ta mig i mål.

Ska skriva en liten "dummie" om banan till er om inte haft chans att springa den...Dela med mig av mina lärdomar.

Är livet orättvist eller bara hårt mot de hårda?

Jag är sjuk. Ni har läst det förr och ja, jag är jävligt irriterad på alla som påpekar att jag är sjuk just IGEN, som att jag missat det.

Dessutom är jag ledsen över att vara sjuk just IGEN. Det känns inte som jag förtjänar det. Jag gör verkligen allt! Äter zink, c-vitamin och d-vitamnin. Tvättar och spritar händerna innan mat, och efter att jag varit ute bland folk. Jag motionerar regelbundet och äter hälsosamt. ÄNDÅ.

Jag anser inte att jag tränar för hårt, inte hårdare än någon annan som vill bli något iallafall, men garnaterat hårdare än mina, förlåt men, slöa kollegor och några vänner får sig också en slänga där. Men jag periodiserar min träning med 3 hårda och en lätt vecka. ÄNDÅ.

Kan någon säga till mig vad jag gör fel?
Nu har jag (troligen) bihålleinflamation IGEN. Ska strax till doktorn för jag har så ont att näsan är på väg att sprängas och trycket i öronen är riktigt hårt. Hoppas på att få en ordentlig utredning nu, kanske är det något fel på mina bihållor?

Jag tänkte tidigare att, oj tänk när jag står på starten till Lidingö Loppet då kan jag verkligen känna att jag har gjort vad jag kunnat. Jag har inte missat några pass och jag har långsamt byggt upp mig och jobbat utifrån vad mitt knä klarat av. Nu känns allt bara piss, jag har missat vad jag tycker är den viktigaste veckan när jag skulle få till det där sista långpasset och ett sista snabbt pass för att sedan lätta upp och komma iform.

Hittade ett klipp med Charlotte Kalla och hennes träning inför säsongen. Klicka här så skickas ni till Svt och får se klippet. Nu går jag och gräver ner mig i mina snorpapper.

Träna hårt för att bli bäst! Bild: SVT

Första simträningen

Igår kväll var det premiär, min första träning med en riktig simklubb tillsammans med massa andra simmare.Var klart lite nervös innan. Hur kommer det vara? Hur snabbt kommer de andra simma? Känt mig lite risig den senaste veckan så jag var orolig att kroppen inte skulle svara om vi skulle simma snabbt.

Det började med att jag glömt min badmössa. Man kan inte simma utan badmössa, särskilt inte sedan jag klippt mig det är liksom hår överallt. Tur så säljer de badmössor på Eriksdalsbadet, fick bli en blå denna gång.

En ny färg till samlingen

Ni vet att jag ojat mig en del över att det var krav på att kunna voltvända. Eftersom jag var på badet i otroligt god tid så han jag simma några längder och köra några voltvändningar innan. Och vet ni, jag kan typ voltvända! Dom är inte perfekta men jag simmar åt rätt håll efter iallafall.

Det var massor av folk som samlades. Totalt är det 4 olika grupper som tränar samtidigt. Crawl 1 och 2 samt Träning 1 och 2. Jag är med i Träning 1. Efter lite snack delade vi upp oss i banorna och sedan var det bara att köra. Fick lära mig att set på simspråk heter loop.

Först var det 10 min insim
Sedan en teknikloop
Fokus andning 3-6-3 taktsandning

50 1-2-3 glid

100 catch up

100 fokus första delen i armtaget

50 Ryggsim

Konditions loop: 100-75-50-25

Traktorfart

Progressivt

Hårt-lätt

max

Körde denna 2 gånger

200 avsim

Brukar inte simma ryggsim men såg hur några andra gjorde och härmade, tror jag kom undan med det, jag var inte den som hostade mest.

Konditionsloopen gick bra. Kom bakom en kille som hade bra fart för mig, vi startade med 5 sek mellanrum och mitt mål var att försöka hinna i kapp honom på hårda och max delarna. Lyckades inte. Men gjorde hårda och max 25 på 18-19 sek. Jag vet inte om det är bra, men jag kände mig inte helt slut heller.
Efter första varvet så sa han.
- Du är snabb, jag känner mig jagad...
- Det är för att jag jagar svarade jag.

Det var kul, tror detta kan bli en boost för min simning särskilt eftersom det just finns någon att jaga.

Glad Anna på väg hem efter simningen

Mirakelkvinnan!

Jag ser mig själv som en hyfsat förnuftig människa. Ibland har man sina svackor som när man inte märker skillnad på 25 och 50 m bassäng utan går och är missnöjd med sina tider.

Men jag har en stor last eller vad man nu ska kalla det, nämligen hyser jag en stor tro på mirakel. Nu menar jag inte gå på vatten utan mer kanske träningsmetoder. Vi snackar inte ”elchocks magträning från TV-shop” utan exempelvis tron på att Marit Björgens 4x4min intervaller kommer att göra mirakel med min kondis.  Den största tron på mirakel kommer från preparat jag mer än gärna proppar i mig. Placeboeffekten är den enda sanna effekten.

Nu ska ni få se vilka mirakelpreparat som jag dagligen proppar i mig, jag vill dock påpeka att jag tror på effekten av vart ett av dem..

Omega 3

Jag äter aldrig fisk eller något annat från vattnet därför äter jag Omega 3. Alla vet ju att det är nyttigt

 

 

 

 

 

Female Multiple

Enligt mig det bästa kosttillskotten med vitaminer och mineraler. Innehåller allt från folsyra till zink. En burk kostar skjortan så klart det är bra!

 

Proviva

Jag har en känslig mage, som inte klarar mycket. Det finns magprodukter och så finns det Proviva. Dricker det varje dag och min mage är glad, tror den kommer paja om jag slutar. Favorit smaken är Rabarber/jordgubb men kör ibland annat som blåbär. Klart den funkar innehåller ju  Lactobacillus plantarum 299v

 

 

C-vitamin och zink

Okej, det finns två saker som kan jaga bort en förkylning. C-vitamin och zink. Så här inför tävling och när alla andra är sjuka är det dumt att chansa. Så jag dricker detta.

 

 

 

 

Well me!

Mitt senaste tillskott. Vi snackar blåbär, acaibär, goijbär och en massa annan goja nermald på burk. En tesked i lite vatten och detta skall liksom göra dig frisk som en nötkärna. Så klart kan man hitta allt naturligt men det är inte min grej.

 

Mjölk!

Har även upptäckt en annan sak i butiken igår. Nämligen mjölk, nu snackar vi inte vanlig mjölk utan mjölk för balans och för mitt immunförsvar! Måste köpa!

 

 

 

Vanlig mat? ja det är ett utmärkt komplement till kostillskott så klart. Hur ska jag annars få i mig nog med energi?

Min fråga är nu om jag missat något mirakelmedel? I såfall vad?

 

 

Jag kan inte voltvända

Huston we have a problem!
Yepp a big one.

I morgon börjar träningen med Neptun som jag sett framemot så länge. I natt vaknade jag dock med ett ryck och insåg en sak JAG KAN INTE VOLTVÄNDA

Jag kan inte simma så där snabbt mot kanten och göra en volt och sedan fortsätta simma snabbt åt andra hållet. Jag har testat det vid några tillfällen men inte lagt så mycket energi på det eftersom det inte behövs under Vansbrosimmet, då behöver man bara simma rakt.

Nu är det försent jag hinner inte lära mig voltvända på 24 timmar. Jag har kollat en massa Youtube klipp så i teorin vet jag nu hur man gör….

Instruktionsfilm för voltvändningar

Jag vet jag stressar upp mig för sånt här, men jag verkligen hatar att vara sämst. Jag vet att det inte är någon tävling.  Jag ska erkänna att jag googlat på alla den andras namn i denna grupp för att hitta ledtrådar som antyder på om jag kommer vara som en betongklump i ett stim med makrill. Hittills bara hittat info om att en person gjort en halv IM tidigare.

Nu ska jag ägna resten av dagen med att oroa mig över att jag inte kan voltvända och åt att alla andra kommer simma som små makrillar i morgon. Sedan ikväll så ska jag gå ut och "jogga" en liten runda.

Jag var ju lite förkyld i förra veckan och i helgen, nu är pulsen normal, kroppstemperaturen normal men jag är lite konstigt täppt i näsan och mår lite märkligt. Det kan vara ångest inför
1- Att inte kunna voltvända
2- Lidingö loppet
Eller så är det något annat som en förkylning som inte bryter ut, det är ju dags har ju varit sjuk inför alla andra klassiker lopp så...

2013 års storslagna idé!

Har hållt på det ett tag, liksom låtit det växa fram inom mig först. Vill egentligen inte kalla det för mål utan mer en idé. Allstå 2013 års storslagna idé helt enkelt!
*trumvirvel*
Det är att göra vad som krävs för att komma topp 100 på Vansbrosimmet.

Från och med på onsdag kommer jag att börja simträna med simklubben Neptun.
När jag kommer hem från Brasilien kommer jag också att fortsätta träna med Josefin och hon kommer hjälpa mig med träningsupplägg och liknande. Ni vet endast det bästa är gott nog!

Jag ser framemot detta. Jag tror så klart att det kan gå annars hade jag inte tyckt att det var värt att försöka. Men jag ser det som så att om jag kunde göra 49:54 min efter dryga 3 månaders träning, som oftast varit aningen planlös. Hur bra kan det då gå med 1 års fokuserad träning?
Kanske inte så mycket bättre, men kanske mycket bättre. Jag verkar, tillskillnad från med löpningen, inte vara helt talanglös...

Anna+ Neptun = Sant

Började denna måndag på Eriksdalsbadet. Tänk så skönt det är att sätta i öronpropparna och stoppa huvudet i det klorerade vattnet och bara stänga ute allt annat.
Jag har verkligen saknat simningen under dessa veckor när jag inte kunnat simma.

Jag har haft ett litet diskbråk i nacken, därför har jag inte kunnat simma. Det har gjort för helvetiskt ont kan jag säga, inte bara att inte kunna simma utan också själva smärtan i nacken. Som strålat ut i armen och upp i huvudet och överallt. Efter ett antal besök hos naprapat och behandlingar, tejp och nu fler rehabövningar så börjar det bli bra. Kan också tillägga att det inte beror på simningen utan troligen på tunga frivädningar...

Jag tog det lugnt idag fokuserade på teknik.
Övade benspark vanliga och liggande på sidan.
Sedan mina special catch-up som Josefin sagt åt mig att göra. För att fatta att jag måste ha armarna bredare isär.
Körde också fingerdip. När fingrarna precis ska nudda vattenytan vid armtagen.
En ny teknik övning som jag körde var 1-2-3-glid.
Alltså simma 3 armtag och glida på det tredje.
Avslutade med 4x 250m i traktorfart

Dansa... pausa... dansa

Ibland är livet som en dans runt midsommarstången, smågroddorna och  den där andra sången med karusellerna varvas och man dansar på. Så kommer någon på att man ska leka irländsk julafton och det slutar ju alltid med att man står på öronen och får gräsfläckar på knäna.

På sista tiden har jag dansat på, om jag har dansat. Bröllop, Paris, diskbråk i nacken, träning inför Lidingö Loppet. I går kom pinnen för irländsk julafton fram och jag bara kraschade, rätt ner i det blöta gräset.

Nåja så allvarligt är det inte men jag känner att jag håller på att bli sjuk, förkyld. Det är ju dags nu med bara dryga 2 veckor kvar till Lidingö Loppet. Har ju varit sjuk inför alla andra Klassiker lopp så det hade ju inte varit förvånande. Tror bakterierna hoppade på mig efter Hammarbybacken, det var väldigt kyligt där på kvällen när man väntade på bussen och sedan gick hem.

Idag tryckte jag på paus!
Efter mitt besök hos Kenneth på Access rehab för fix med nacken sjukanmälde jag mig från jobbet och bäddade ner mig i soffan med ingefärsjuice och en bok och sov. Jag har sovit hela dagen och vaknade nu för en stund. Var precis vad jag behövde en lång paus.

Planen var egentligen att springa Lidingö lopps banan i morgon men det får vara. Kanske känner jag mig redo att göra det på söndag och om inte så kommer jag ju springa den på tävlingsdagen...

Nu ska jag lägga mig igen, kolla något dåligt program på TV 3 eller 5:an dricka mitt kaffe och äta mitt winerbröd. Kanske kan man trycka på play i morgon igen.

Paus fikat

Toppen av sopberget

Backintervaller.

Hammarbybacken

Igår var det dags att för första gången sedan i november besöka det där sopbergt som även är kallat Hammarbybacken. Så klart lite fjärillar i magen under dagen. Skulle köra med cykel Anna och jag minns att jag någongång nämnt för henne att jag brukar köra mellan 4-8 vändor upp och ner beroende på.  Åh att man aldrig kan hålla truten!
För även om man sedan försöker med " Ja det var ju i november innan mitt hopparknä när jag faktiskt var i rätt så bra form" så låter det som undanflykter.

Vi, eller snarare jag, bestämde 4 vändor till toppen och sedan 4 snabba 1 minutare med 30 sek joggvila neråt och så upp igen.

Så tog man första steget och såg hur backen tronade upp sig framför mig. Försökte att inte titta uppåt, inte titta mot toppen utan bara fästa blicken en bit framför mig. Ett-två-ett-två gick rösten i huvet.
En annan röst inom mig sade att det var okej om jag inte skulle klara toppen.
Men en annan röst replikerade och sade att "Du springer upp, bara att hålla steget, driv på"
Börjar undra om jag är schitsofren?

Kände mig otroligt lättad när jag nådde toppen, jag kom hela vägen upp. Bara 3 gånger kvar.
De följande 3 gångerna var ungefär likadana, samma röster och samma tjafs i huvet. Samma lycka när man i max puls når toppen.

Tänkte att de kortare intervallerna skulle vara lättare, högre fart men 1 minut är ju kort tid men det var jobbigt, mycket snabbare upp i 90% av max och sedan bara ligga där, trots att benen stumnade.
De där 30 sek när vi vände neråt för aktiv vila kändes som 2 sekunder. På sista snabba intervallen var jag rejält trött och fick inte fram ett ljud för att jag flåsade så mycket.

Men så kommer man ner, pulsen hinner lugna sig och man tänker. Det var ju inte så jobbigt, jag skulle lätt kunna köra några vändor till!

Nerjogg och så bjöd jag cykel Anna på en drink. Testade Gainomax Longdistance. Tyckte det var passande att testa den efter detta hårda pass eftersom den innehåller mycket energi och främst då kolhydrater. Kan säga att båda blev mätta och orkade med en sista spurt för att hinna med bussen.

Cykel Anna till vänster och er vanliga Anna till höger

Tröskelintervaller på löpbandet

Igår slängde jag ju ut frågan om det där med att springa på löpband och fick några bra svar från "Lidingöloppet på 2-timmar" och från Ironmän och kvinnor.

Man kan säga att de flesta var överens som att de är bättre att springa ute men att jag visst ibland kan springa på löpbandet för att få upp lite fart.

Så igår bestämde jag mig för att förlägga mina tröskelintervaller på löpbandet. Kan ni gissa att jag ångrade mig lite när jag kom utanför kontorets väggar och insåg att det var ju varmt ute och typ lite sol! Hade med lite för lite kläder för att ändra mig, även om det var sol så var det inte korta shorts och linneväder ute, inte för mig. Dessutom gillar jag ju inte att ändra mig utan håller mig alltid till planen...

Tur så började det regna också innan jag var framme på Eriksdalsbadet!

15min uppvärmning. Sedan mina klassiska tröskelintervaller 3x10 min med 5 min joggvila emellan.
Första gick lätt som en plätt fick till och med öka lite för att jag hela tiden råkade springa på plattan därfram, antar att man spinger för fort då?

Andra var lite jobbigare men höll ändå samma fart. Några ungdomar hade simträning nedanför och jag kunde roa mig med att studera deras teknik och ta tid på deras 25m intervaller. Många av dem var ruggigt snabba, 25 m på 15 sek!

Tredje var hemskt jobbig, försökte fokusera på simmarna. Hela tiden dök det upp tankar som. Sakta bara in lite så är eländet över. Jag behöver snyta mig, kan hoppa av 10 sek för att göra det. Törstig, ta en 5 sek paus och drick lite...

Men jag stod emot alla dessa tankar och ökade istället farten på bandet. Ont ska med ont bedrivas. Jag brukar tänka på olika citat så där när jag tycker det är jobbigt. Det som dök upp nu var " You are already in pain, you are already suffering. Get a reward from it!"

Ingen kan säga att jag inte var svettig i allafall och dessutom lite hålögd.
 

Efter passet körde jag Rasmus Hennings corepass och rehab för både knäet och den där dumma axeln som nu faktiskt är sitt normala jag igen. Ett tag fuskade jag lite med rehab för knäet och då gnyr det lite så det är väl likabra att bara köra på med detta.

Löpbandet vs utelöpning

Springa ute och springa inne och springa snabbt
Jag har en väldigt delikat fråga som jag funderat på och som jag tror kan väcka lite känslor, som Ernst säger ”Hoppas det blir lite kaos det vore kul”

De flesta som springer tycker ju att man inte springer på riktigt om man inte springer ute i ur och skur. Jag tillhör väl dem. Att springa inne på hamsterbandet (löpband) är något man gör under vintern när man av säkerhetsskäl inte kan springa intervaller ute.

Man springer ute för att det är lite det löpning handlar om, ur och skur. Ett med naturen och frisk luft.

Så till den delikata frågan. När är det egentligen okej att springa på löpband? Kan jag faktisk vinna fördelar av att faktiskt förlägga några av mina pass på löpbandet?

Med mig är det såhär att jag har svårt att komma upp i fart och behöver ofta en hare för att springa snabbare än 5-fart. Mina ben vill liksom inte gå så fort av sig själva. När jag har hare, det vill säga någon som drar upp farten är det inga problem då kan jag även hålla jämn fart medan jag har svårt att klara det på egenhand. Troligen bygger detta på någon form av rädsla och kanske är något jag borde gå till psykolog för egentligen.

Så undrar nu vissa: Varför ska du då springa så fort?

Dum fråga, hur ska jag annars bli snabbare? Och om jag ska köra tröskelintervaller så behöver jag nu ligga strax under 5-fart.

Så klart finns det vägar runt detta, kan köra längre tröskelintervaller och då hålla en lägre fart, men blir jag bättre på att springa snabbt då?

Kan skita i tröskelintervallerna helt och istället köra vanliga intervaller men då är ju detta problem ännu större!

Min tanke är alltså att förlägga vissa av dessa intervall och tröskelpass på löpbandet för att kunna hålla en högre fart och alltså kunna träna i min ”tröskelzon” eller kunna springa mina intervaller på en högre fart som jag ju uppenbarligen klarar men som jag bara inte klarar själv.

Så kloka läsare vad säger ni? Kan jag med gott samvete och hopp och finfina resultat lägga några av mina pass på löpbandet även när isen inte ligger tjock på gatan?

Så snabbt kan det gå...

 

Reebok Crossfit

Reebok crossfit fintess championship- Nordic
Tävlingen där Skandinaviens mest (enligt crossfit) vältränade man och kvinna skall koras har gått av stapeln i Sätrahallen här i Stockholm i helgen. Jag blev övertalade av min Crossfit intresserade man att följa med och titta på den sista WOD:en idag.

Det var faktiskt kul att se, dessa tjejer och killar är ju väldigt vältränade och ser ju extremt grymma ut. Sedan ser jag på när det gör de olika tävlingsmomenten och tänker " Ajaj när de tränat ett par år så har nog 90% av dem skadade armbådar, knän och axlar" och hoppas att de inte tränar på samma sätt som de tävlar. Men starka är de ju...

Sista WOD:en

Jag såg den sista WOD (work out of the day) som var (för tjejer)
1000m löpning
25 Burpee box jump (45cm låda)
25 Goblet squat (knäböj med kettlebell) 16 kg
15 chins
15 ring dips
25 knees to elbow
2x20 gående utfall med vikt ovan huvudet 10kg
2x20 Springa/gå med vikt 10kg
3x20 Springa

Detta skulle klarat på max 20 min, snabbaste kille gjorde det på 12 min, tyvärr missade jag tiden för snabbaste tjej.

Jag är lite dubbel när det gäller Crossfit. Jag hade förmånen att träna en hel del Crossfit med Mads under tiden då jag körde MMA. Vi hade Crossfit varje lördag, det var innan någon direkt visste vad det var och jag hatade dips i ringar.

Har efter det kört följt passen som läggs ut på Crossfit.com men tröttnade efter ett tag. Kanske kan det bero på att jag då var mer inne på att bli stor och stark på gymmet. Just nu kör jag vad vissa skulle kalla Crossfit inspirerat men jag menar nog att det är funktionellt och att Crossfit är inspirerat av funktionellträning och sedan har en smart snubbe förpackat det på exakt rätt sätt för att locka rätt målgrupp. Ska inte gå in på en lång diskussion men det är ju helt klart en speciell målgrupp som lockas av det. Annat är det med löpning...

Jag skulle verkligen inte kunna börja i någon box för det är helt galet mycket sekt över det hela och faktiskt så är många crossfitare jag träffat extremt självgoda människor. För dem finns det ingen annan träning där man kan vara vältränad. Och det är i en sport som har kast med liten boll som gren i deras VM. Å andra sidan gillar jag deras citat.

Pannkaka av alltihop

Vissa saker måste man tydligen lära sig flera gånger om. Idag lärde jag mig två saker som jag faktiskt har lärt mig flera gånger tidigare.

Först att man inte ska planera in ett progressivt långpass dagen efter ett tungt benpass. Sen lärde jag mig att man inte ska äta för mycket frukost innan ett progressivt långpass.

Körde styrka igår med fokus på ben. Gående utfall med 30kg (15kg/hantel) 3x20 reps. Djupa benpressar 100kg (3x15) så excentrisk benspark . Efter det lite maskin för höfterna, ni vet den där fjantiga maskinen... sen massa boll och coreövningar. Tyckte då inte att det var så jobbigt men i morse var benen lite lätt stelopererade. Tänkte att de lättar upp bara jag kommer igång. Det gjorde det inte.

Från första steget var det tungt, alla croissanter jag ätit hade liksom dubblat sin vikt och satt sig på min stackars kropp. Inte blev det bättre av att jag kanske åt lite för mycket frulle och började må illa. Kämpade på, ett steg i taget. När det gick uppför grimaserade jag nog riktigt illa och fick sån mjölksyra så jag vet inte vad.

Ungefär halvvägs så vart det SOS (spring och spy) in i buskarna snabbt och sedan gick det lite lättare. Så kan det gå. Målet var 2 timmar och det blev exakt 2 timmar och ca 21,5km, hade önskar 23 men så blev det inte. Blev inte särskilt progressivt heller om jag ska vara ärlig.

Var hos naprapaten idag också och fick en glad nyhet att jag får pröva simma i morgon! Jag har haft en nerv i kläm i nacken som gjort att jag inte kunnat vrida på huvet och som gjort att mitt pekfinger levt sitt eget liv. Nu har jag återfått normal rörlighet och har inte heller ont även om jag är lite stel och öm på vissa ställen. Men jag får simma nu även om jag ska undvika att köra med paddlar ett tag!

Firade det hela med en Pettson och Findus fika hos finaste Elin.

Mums, åt nog halva själv. Tänkte att croissanterna  ville ha sällskap.

Andas ut

Envisades att ha på mig ballerinaskor i morse och frös ordentligt om tårna. Det börjar bli höst nu.
Det är inte lika enkelt att gå upp på morgonen längre nu när det är mörkt. Vattnet från Eriksdalsbadets simbassäng är sedan länge borta. Det är inte heller självklart att ha på sig t-shirt när man springer.

En säsong, som typ aldrig kom, är snart över och det är dags att börja fundera på hösten och på 2013.
Andas ut.
Vad vill jag och vad ska jag satsa på?

Det är många av er som trott att jag ska anmäla mig till Kalmar Ironman men det kommer jag inte göra, förresten är det försent för det är fullt. Men det finns annat som jag vill göra och som jag funderar på. Men först är det ett Lidingölopp som ska springas och varje dag ber jag till alla dessa gubbar uppe i himlen och hoppas att mitt knä ska hålla. Ber inte bara utan sliter med rehabövningar och massage och allt annat "som kan vara bra" för mitt knä. Om knäet håller genom Lidingöloppet så ska jag springa Stockholm Marathon 2013.

Under sommaren har jag upptäckt simningen, min det verkar vara mitt öde att bli skadad så nu har jag någon form av inflamation i axeln och har inte fått simma på 3 veckor. Jag är ledsen för det, väldigt ledsen och hoppas att det snart ska bli bra så jag får simma. För jag har lite planer för simningen men innan jag kan säga nåt mer så måste axeln bli bra!
Men lite kan man ju säga att om jag kan simma Vansbro på 49minuter efter 3 månaders "ingen koll på vad jag gör" träning. Vad kan det då bli av mig i vattnet om jag tränar ordentligt och på rätt sätt? Ja, jag vill helt enkelt veta om jag kan bli bra på att simma.

I går bar jag hem ett stort packet med produkter från Gainomax, hela kylen är nu uppfylld med allt möjligt spännande.

Massa Gainomax i alla möjliga former

Before and after

Tänkte först skriva rubriken "tillbaka till verkligheten" men hur många gånger har jag inte gjort det?
Men jag är nu tillbaka fast i en ny verklighet som gift!

Bröllopet var i lördags och var otroligt lyckat och vackert, inte minst tackvare mina kära vänner. I morgongåva av min man fick jag en resa till Paris. Så de senaste dagarna har jag gått min fötter blodiga i denna fantastiska stad. Bara morgonjoggen blir liksom helt annat när man ser Eiffeltornet samtidigt.
Så än så länge är livet som gift väldigt fint och härligt.

Vi kom hem i dag och efter lite återhämtning var det bara att snöra på sig löparskorna, Lidingöloppet är ju snart oavsett om man är nygift eller inte. Kände mig tung i kroppen och såg inte fram emot tröskelintervaller. Men de senaste dagarnas  franska kolhydratsladdning (vi fick 2 olika sorters croissanter till frukost varje morgon och jag hatar att välja!) hade nog gjort susen för det var inte problem att hålla under 5-fart och jag kunde nog ha pressat på lite till.

Istället för svettiga bilder från mina intervaller så bjuder jag på lite andra bilder, för det är några av er som varit nyfikna på hur jag såg ut...

I kyrkan

Jag och min man